I de vårdnadstvister där pappan har blivit tilldömd gemensam vårdnad
och får träffa sitt barn, genom att mamman är villig att se till att domen efterföljs
(möjligtvis för att slippa betala vitesföreläggande för sabotage) -
ses pappan i bästa fall som en genetisk barnvakt.

En pappa med barn på stan bemöts genast med misstänksamhet:
en vuxen man ENSAM (= utan kvinnligt följe) med ett barn -
det går väl inte för sig?
Om man är känd som före detta familjefar i sitt bostadsområde
och de boende är bekanta med ens barn, kan man faktiskt få en klapp på
axeln av en nyfiken granne som vågar sig fram och säger:
”- Nämen vilken duktig barnvakt du är!”.
Även om det är sagt i bästa välmening med betydelsen
att man är kapabel att ta hand om sitt barn på bästa sätt,
känns det ändå förringande och förnedrande.
Man vill bara skrika ut:
Jag Är en PAPPA som tar ansvar för mitt barn, för tusan!

Tiderna har förändrats, men på sätt och vis känns det som om tiden har stannat:

I Svensk Damtidning kunde man läsa att Hans Majestät, Hans Kungliga Höghet,
Kung Carl XVI Gustaf med mottot ”För Sverige i tiden”, var barnvakt medan
Hennes Kungliga Höghet, Drottning Silvia var i Tyskland.
Inte ens Sveriges kung räknas som pappa – han är barnvakt åt sina egna barn!
En skymf mot Kung Carl XVI Gustaf och övriga pappor i Sverige.

En pappa ska inte behöva acceptera att bli betraktad som en genetisk barnvakt.
En pappa är en förälder och skall behandlas med respekt.
När man inte har gjort sig skyldig till övergrepp mot sitt eget eller andras barn
och inte heller är våldsam för övrigt, är det väldigt kränkande och könsdiskriminerande
att bli övervakad av en kontaktperson när man träffar sitt barn.

Publicerad i VK, Växjöbladet Kronobergaren
fredag 30 januari 2009